Hemma igen blev det som väntat en supergod middag. Bebin delade definitivt den uppfattningen och åt gladeligen, själv. Han har börjat med det nu. Det är fortfarande okej att bli matad men såklart roligare att äta själv. 

Jag vill typ slita av mig håret varje gång jag ser kladdandet men försöker koppla bort det så han får hålla på ifred och sanerar när det ätits klart istället. Hittills har det funkat bra. 

Till kvällen blev vi lite småhungriga igen så jag gjorde i ordning lite nyttiga "pannkakor" som vi åt med blåbär och banan. Gjorde så pass att det finns lunch både till mig och bebin imorrn. Lyx!

Idag var lilla älsklingen svårnattad. Det hör definitivt inte till vanligheterna så usch och fy vad det skar i våra hjärtan när han var ledsen ♡ Det är ju knepigt när de små liven inte kan prata. Det kan ju vara vad som helst; övertrött, ont någonstans, förbannad, törstig, ja you name it. Som tur var somnade han sött till slut. Nu ska jag och min käre sambo snart göra detsamma. Men först lite tv. 

Puss & godnatt