Förmiddagen har spenderats med min karl i telefonen. Han har bokstavligt talat ökenvandrat under tre timmars tid.
Ingen kompis som svara på telefon, ingen taxi som passerade, ingen gatubelysning, inga hus i närheten, inga adress skyltar, ja ni förstår. Ingenting. Bara min älskling som gick o gick o gick alldeles ensam.
Nu är han äntligen hemma i sin säng, dock med blödande fötter, skavsår i ljumskarna och en vurpa pga en vattenspridare med sig i bagaget. (även om jag tyckte himla synd om honom skulle jag faktiskt gärna velat se när han slog på arslet). Helt oprovocerat, bara på grund av ilska. Haha..

Nu ska jag försöka få honom att somna. Känns som att det är på tiden såhär 7 på morgonen i hans tid.
Puss & Kram