Nu är hon äntligen här!! Gissa om det var kul o ses igen?! En och en halv månad är huuur länge som helst för oss som i vanliga fall ses varje dag.
Resan hade gått super. Som jag skrev förut kan hon somna var som helst o när som helst och sagt o gjort hade hon sovit sig igenom hela resan så den hade gått jättefort. Vad som däremot inte är lika kul är att hon har sovit bort sin mobil.
Rättare sagt är det antingen någon som har tagit den eller så ligger den kvar där någonstans på planet.
Vi har iaf förlustanmält den på deras hemsida o dom skulle höra av sig om dom hittade den.
Nu kan man kanske fråga sig hur vi hittade varandra här i San Antonio då eftersom hon skulle ringa när hon hämtat bagaget så jag kunde ta ett varv genom terminalerna med bilen o plocka upp´na.
Jo när jag hade suttit på "vänt-parkeringen" i undefär 40 min o inte fått tag på henne tänkte jag att hennes telefon av någon konstig anledning kanske inte funkade här så jag bestämde mig för att åka igenom o se om hon stod där.
Sagt o gjort åkte jag dit o smygparkerade längst fram på av/på stigningsstället. Där stog jag o letade efter min bokstavligt talat Lilla vän ända tills den där förbannade cykelpolisen kom o blåste i sin visselpipa o sa att jag inte fick stå där längre.
Det var alltså bara att åka ett varv till o då fick jag syn på henne.
Hon stod där o rökte o såg lagom vilsen ut. Som tur var fann vi äntligen varann. (Utan ngn som helst kommunikation).
Eftersom att mobben försvann redan på första flighten så ringde hon inte ens i New York.
Så ett stort tack till internet som gjorde att jag iaf kunde se när hon landade :)
Gissa vad vi ska göra nu då? Jo vi ska bada! Med lushgrejer, hihi..
Hörs imorrn vetja! Puss från en inte längre ensam Sofia :)