Jag vaknade för en stund sen, för andra gången idag. Nu känner jag mig jätte ensam. Visserligen brukar jag vakna ensam då J tränar på morgnarna men idag kommer han inte hem igen. (Och ingen utav mina andra dagar kvar här heller).
Han behövde alltså åka med på tripen iaf så klockan sju i morse ringde klockan o jag körde mitt hjärta till flygplatsen.

Igår kväll var det match igen o efter det åkte vi o handlade lite för att avnjuta en sista "middag" tillsammans på ett tag.
Vet inte om man kan kalla det middag då klockan för det första var 10.30 o det dessutom var våra lyxmackor. (Som iofs slår allt!) Det kändes inte så aktuellt att ställa sig o laga någonting super kulinariskt. Då hade det inte blivit middag förrän vid 11.30-12-00 o då har ju hela sista kvällen i princip passerat när klockan ringer tidigt dagen efter.

Om ett tag ska jag ut till poolen o lägga mig med de andra tjejerna. Nu är vi alla hockeyänkor (inte lika länge som jag kommer va, men ändå). I kväll ryktas det om en barrunda fast en springrunda mellan barerna, iklädd träningskläder. Låter grymt roligt men just nu känner jag mig inte speciellt taggad om jag ska vara ärlig. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Tänkte försöka göra i ordning mig nu (i mörkret), det är helt plötsligt strömavbrott (?!).
Men om jag drar upp alla persienner får jag iaf in lite ljus i badrummet, trots att jag inte har något fönster där.
Hörs om ett tag igen vetja!