Tur att vi bestämde oss för att ha en hejdå-middag för Jules igår, eftersom att det verkligen blev en hejdå-middag, dock mer för Annie. Hennes man blev igår tradad och inom de närmsta dagarna flyttar de till NY. Det är med stor lycka för deras skull men stor sorg för min egen. Annie (läs hennes man) är den ända som varit här de senaste tre åren som jag (läs min man) och det kommer därför att kännas extra tomt. Tur att Jules kommer tillbaka om två veckor i alla fall och att jag är omringad av 7 andra underbara bruttor! Detta är tyvärr baksidan med detta liv då man möts, kommer varandra riktigt nära och sedan skiljs igen. Lyckligtvis korsar däremot mångas vägar igen.
Nu har jag inte tid att sitta här och pladdra utan ska hoppa in i Bödkers bil och köra ut den till grindarna där jag ska möta en man vid namn Bill som ska shippa den till honom i Phoenix.