Jag var precis påväg ut på vår pw när jag mötte vaktis-M i porten. Det stod som spön i backen ute men jag hade bestämt mig så det var bara att släppa in honom och ge oss iväg. Knappt en timme senare klev vi innanför dörren igen. Blöt som få, men det var det värt. Det är ju bara vatten. Hjärtat sov sött i vagnen så jag passade på att hämta tvätten i källaren som var klar. M blev klar strax efter att vi var tillbaka och hör och häpna; det går en maskin i detta nu. Han verkar lyckats. Skönt! Det är aningen stressande att lämna bebis här uppe själv och springa ner och inte veta om han blivit missnöjd under tiden och ligger och gallskriker. Nu slipper jag hur som helst det.